Fortsätta.

Läste ett meme som var ”I’m just a girl, standing in front of a clock, asking it to be my kids bedtime”. Vissa kvällar är det kanske så. 

Men ikväll kände jag så mycket tvärt om. Ville inte att han skulle somna. Ville leka, gosa, lukta, skratta, busa mer. Min älskade plutt. 

Det är väl bättre

Hade en bild av hur det skulle vara att starta en blogg. Smarta inlägg på löpande band. Icke sa nicke! Min hjärna är inte på topp. Jag sover upphackat och har svårt att slappna av helt med bebisen (full uppmärksamhet).

Men mitt psyke är bättre. Började på Sertralin, och det är bättre, helt klart. Men inte perfekt. Men tror det blir bättre när jag börjar jobba och kan slappna av mer. Ska äta lunch och lyssna på pod, ska gå promenad på rasten… 

Två veckor kvar hemma. Sen jobb. Jag har först nu börjat jobba upp mer rutiner. Och så är det strax slut! Oh well.

Jag funderar på att helt börja använda denna blogg som dagbok. Att lätta mitt hjärta här. Förstår att nog inte många har intresse av att läsa det, men det gör ju inget?

Herrå!