Nattning

Hej bloggen!

Nu har jag träffat en läkare angående min nedstämdhet. Men jäklar vad svårt det var att få en tid.

Min partner pratade idag om att skaffa sovrutiner/nattningsrutiner för vår 6 månaders bebis. Detta eftersom bebisen somnar olika fort, ibland genom att bli buren, ibland bara läggas ner, ibland ammad. Min partner tycker vi ska välja ETT sätt. Men jag tycker det är lite tidigt att jobba in en rutin. Kanske lite väl optimistiskt också? Att en metod ska funka var kväll? Vi får se hur vi gör…

Är det hormoner eller patriarkatet?

Är fortfarande nedstämd. Satt i kö till vårdcentralen i 30 min utan att röra mig nämnvärt framåt så ännu ingen tid för att kontrollera detta närmare.

Drömmen är att få gå iväg och typ ta ett bad, ett glas bubbel, nån cigg (äckligt med cigg) – helst samtidigt. Drömmen är ännu mer att min partner skall ta barnet lite mer proaktivt än vad han gör nu. Blir så irriterad när han sitter och scrollar och jag byter blöja. Och säger jag att jag blir irriterad så säger han att jag måste ju be om hjälp. Men det är som vi har roller som chef och anställd: jag ska ge order om vad han ska göra. Och när vi ska iväg frågar han ”vad ska barnet ha på sig?”. Du är väl förälder också, varför måste jag alltid vara projektledaren? Suck. Det är som jag är förälder och han barnvakt (i kärlek är vi såklart jämbördiga). Och sen blir han sur om jag säger ”kan du vakta barnet medan jag duschar?”. Om du inte vill få höra att du vaktar kanske du skall step it up ang föräldraskapet? Suck igen.

Sååå… jag vet inte om jag är nedstämd pga hormoner eller att jag är utmattad. Eller om det bara är patriarkatet! Dvs irritationen över att min relation inte är jämställd. Och då är detta den absolut mest jämställda relation jag haft. 

Sex är inte jogging?

Jag läser om husfrids-sex hos tex Lady Dahmer och känner mig kluven. Vet inte vart jag skall stå.

För å ena sidan så har jag varit i relationer där männen har suckat och tjurat för vi inte haft sex nog ofta. I de relationerna har jag tvingat mig själv till sex för att få slut på hans tjurande. Det är så osexigt som det kan bli, och för mig kändes det väldigt jobbigt. 
Men å andra sidan så tycker jag inte det behöver vara en biggie att ha sex när man inte är så sugen initialt. För varför ses sex som så väsensskilt från andra aktiviteter? Jag vet att det är väsensskilt för att samhället gör det till det, men jag tror inte sex är det till sin natur. Att ha sex med någon ses inte som samma sak som att tex jogga med någon, basta med någon, massera någon – även om alla dessa aktiviteter involverar kroppen. Jag förstår att vi inte kan bortse ifrån samhällets idé om sex som något mystiskt, privat och väldigt reglerat (ha sex si, men inte så, så ofta men inte för ofta, med en gift partner, men inte för många olika partners osv). Och speciellt naturligtvis den kvinnliga sexualiteten. 

Men jag hade önskat att vi kunde jobba mot att ta ner sexet från en piedestal. Se det som en kroppslig aktivitet som vilken som. Jag önskar vi kunde rycka på axlarna åt den som låg runt mycket med olika personer. Och i förlängningen också till tex de kvinnor som visar brösten på badhuset (för nog är det besläktat: sex är något speciellt, privat och den nakna kroppen hör till sex, dölj den). Och sluta tycka att sexuella övergrepp var något oerhört skamligt och nått vi ska hålla tyst om, när andra typer av våld (ex överfallsvåld) inte är det.

Åter till husfrids-sexet. Jag har själv sex ibland med min partner utan att jag är sugen själv. Han skulle aldrig tjata eller tjura till sig sex, det är inte som jag ”ger efter” för honom. Hade jag känt mig tvingad hade det varit en annan sak. Men eftersom jag försöker ha en avslappnad relation till sex, att det inte behöver vara en big deal, så ser jag inte i min privata sfär sex så annorlunda än massage. Även om resten av samhället gör det.

Jag vill poängtera att jag inte säger att jag tycker andra kvinnor skall ta efter och ”släppa till”. Det jag säger är att det också kanske handlar om en grundinställning till sex? Hela samhällets syn på sex som något så extremt laddat med värderingar: romantiskt, vackert, syndigt, smutsigt, heligt… 

Det är inte så enkelt som att bara strunta i allt det som laddar sex. Men i min lilla bubbla så försöker jag strunta i det.

Men jag är som sagt kluven. Borde jag bara helt låta bli sex om jag inte är grymt upphetsad? Lurar jag mig själv? Är jag ett offer för patriarkatet? Är sex till sin natur något annat än andra kroppsliga aktiviteter?

Suck.

Mår inge bra. Psykiskt. Grät en skvätt imorse, och har som en liten orosvind i mig. Funderar på om jag ska ringa vårdcentralen. Funderar på om det kan vara sköldkörteln. Funderar på om jag behöver prata med någon? Eller om det är såhär den kan vara utan sömn, med bebis som kräver sitt.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Avvakta några dagar antar jag.